Juldikt 1931 av Karin Mäklin

Julfesten 19.12.1931

Nu nalkas julen med stora steg

Snart julstjärnan lyser upp människors väg

Och uti vårt bröst

hörs en manande röst:

”Du sökande människoande hav tröst”

Den rösten siar om frid på jord!

Ack sällan väl mindre en frid var spord.

Vi knappast förstå

var frid finns att få.

Det jäser ikring oss en storm manar på

Vart bär det, vem står emot stormens makt?

Varför är allt till förtvivlan bragt?

Var finns skydd mot ett hot?

Var kan fästas vår rot?

Var finns stadga för stapplande fot?

Hoppet att framtid skall klarna ljus

Hoppet att stillas skall stormens brus

Det hoppet skall du

icke riva itu

Det hopp skall stå starkast och klarast just nu.

Du fått den största gåvan – ett hem.

Det skydda du vill med liv och lem

Vad det fordrar av dig

är att jämna dess stig

att se framtiden ljus, trots ondskans krig.

Blott du har förtröstan Martha-mor

blott du tror på seger stark och stor

skall en vidare rund

lyser upp denna stund

Av att hoppet är byggt på säker grund

Med ängslan du sprider blott en oro omkring.

Se det bästa i alt är det skönaste ting.

Det är du som skall tro!

På din kraft skall bero

hur en framtid skall nå sitt mål, sin ro

diktad av: Karin Mäklin

Som gästade kretsen i början av december och sedan sände oss denna vackra julhälsning från Tammerfors

 

1930 Julbord i Kapellet.

Man hade olika sorters utställningar för att på sättet samla in pengar till verksamheten och välgörenhet.